Mellan den 7 maj och 14 september kan du ta dig till Fotografiska i Stockholm och se fotoutställningen Melancholia med bilder av fotografen Lu Kowski.
För att uppskatta livet tänjer Lu Kowski sina gränser och hon går så långt det bara är möjligt. Hennes förhållningssätt till fotografi grundar sig i ärlighet och närvaro. Hon utmanar sig själv, men också oss som betraktare med sitt medvetet kontrastrika och närgångna fotografi. Nu visar hon sina upplevelser på Fotografiska. Varje bild är en berättelse och en del av hennes liv.
– Den analoga tekniken passar mig, jag vill inte ha så mycket kontroll över mina bilder, förklarar Lu Kowski. Åtminstone inte när jag tar dem. Jag vill fokusera på stunden och inte på tekniken. Blir det dåligt så blir det.
I det fotografiska uttrycket finns likheter med samtida fotografer som Anders Petersen, Antoine D’Agata och Jacob Aue Sobol. Men Lu Kowski imiterar inte, eller ens inspireras av föregångarna. Att titta på gamla bilder och i fotoböcker är bara förvirrande, menar hon. – Däremot inspireras jag av andra fotografers personlighet.
Lu Kowski skildrar sin egen inre värld och sina egna känslor. Det är å ena sidan skrämmande, främmande världar vi träder in i, fyllda av svärta, utsatthet och utanförskap. Men också passion, kärlek och närhet. Lu Kowski är intensiv i sitt bildspråk, det är modigt, naket, rentav provocerande.
Vad är det vi egentligen ser? Är det kärlek, samspel eller utnyttjande? Vad känner vi inför Lu Kowskis bilder? Det är ett bildspråk som man värjer sig från samtidigt som man vill närma sig. – Jag närmar mig mina motiv på olika sätt för varje gång, beroende på hur jag mår eller på situationen.
Varje bild har en berättelse, de är en del av mitt liv, berättar Lu. Bilderna hjälper mig att uttrycka känslor som jag själv inte kan sätta ord på. Men jag vill inte prata för mycket om mina bilder. Man kan tolka dem på olika sätt, beroende på egna upplevelser eller vilken sinnesstämning man befinner sig i. Jag vill att andra ska se sig själva genom mina bilder.
Lu Kowski är född 1986 i Umeå, hon har en svensk pappa och en grekisk mamma. Som treåring flyttade hon med sin mamma till Aten och har sedan dess bott i Grekland. Hon har utvecklat sitt bildspråk hos den franske Magnum-fotografen Antoine D’Agata. Hon handplockades till fotoutbildningen Kulturama Högre Fotografisk utbildning (HFU) 2013-2014. Tidigare har hon studerat på Leica-Akademin i Aten.
