Fotografiska öppnade nyligen en utställning som visar bilder av Monika Macdonald. Utställningen kommer att pågå fram till och med den 10 april
”But I don’t want comfort. I want God, I want poetry, I want real danger, I want freedom, I want goodness. I want sin.” Aldous Huxley, Brave New World.
Att Monika Macdonald i sin bok valt ett citat från Brave New World som börjar med ”But” är ingen slump. En mening som börjar med ”but”/”men” hänger mellan något som är sagt och något som skall sägas. I Macdonalds fotografi i utställningen In Absence ryms och pulserar det som annars är outtalat. En spegelbild av vår samtid där gamla mönster bryts upp men de nya inte kommuniceras, där det definierade normala förblir i tillstånd som många redan har lämnat.
Det som finns i frånvaron, in absence, av definitionen, men som är kött och blod i det dagliga livet: övergivna – tillblivna, frånskilda – nyfunna, singlar – solitärer…
”Vi ser mycket fram emot att presentera Monika Macdonalds spännande fotografi som har en helt egen ton. Hennes förmåga att under ytan kommunicera sådant som annars lämnas osagt, är magnifik”, säger Pauline Benthede, Exhibition Manager.
LÄS MER: Ny bloggare på Firstfoto.se
Det är tyska anrika Kehrer Verlag, med formgivning av Patric Leo, som i samband med utställningen på Fotografiska ger ut boken In Absence där 40 poetiska bilder tar skruv. En skruv som betraktaren själv bidrar med att skruva i eller ur. Antingen bortvänt från den dunkande och samtidigt nästan stilla pulsen, eller famnande den. Vill man möta denna pulsation och låta sig uppslukas, eller hellre avstå̊ och vända ryggen till?
”Där är ett slags erotisk sug som utgår från den porträtterade mer än att ligga i blicken på̊ den som betraktar. En invit att få titta in i det privata, snarare än att locka till samspel ”, säger Monika Macdonald.
Vad pågår i det där (mellan)rummet som lämnas fritt för tolkning? Hur är det egentligen att leva tillsammans i olika konstellationer?
Macdonald har valt att utgå från mammor som lever i en verklighet där man inte helt självklart har kärnfamiljen som norm, men inte heller vill de definieras utifrån en förenklad bild av rättrådigt kvinnovarande.
Denna process som pågår med att finna nya former till gemenskap är en krokig stig utan givna och enkla svar. Långt borta från definitioner av fina och fula känslor, där kvinnor varken är helt onda eller helt goda, varken mot varandra eller mot männen. Istället får här allting plats; från introvert nagelfarande till soffgnugg, från sensuella negligéer till ömma kyssar mellan otvättad hårgardin. Det som annars inte syns – det som sker In Absence.
