TEST – SONY A7 OCH A7R

13 Feb 2014

A7 och A7R erbjuder en fullformatssensor i ett litet hus. Men hur står sig bildkvaliteten?

Sony A7

Sony nöjde sig inte bara med att lansera Alpha 7, världens första spegellösa systemkamera med en fullformatsensor, utan företaget har lanserat två versioner. Båda har fullformatssensorer, men A7 har en sensor med 24,3 miljoner pixlar, medan A7R har en sensor med 36,4 miljoner pixlar.
A7R saknar dessutom lågpassfilter för att ytterligare förbättra detaljåtergivningen.

Bortsett från sensorupplösningen är fokussystemet en av de andra nyckelskillnaderna då A7R endast använder ett kontrastdetekterande system jämfört med det fas- och kontrastdetekterande hybridsystem som sitter i A7. Det är värt att nämna att AF-känsligheten i båda kamerorna endast går ner till 0EV jämfört med -1EV hos Nikon D610 och -3EV hos Canon EOS 6D, vilket kan påverka kamerans prestanda i svagt ljus.

Funktioner

Det finns ytterligare specifikationer hos A7 och A7R som fångar vårt intresse. Båda har samma form, men A7R är marginellt lättare tack vare att fronten är tillverkad i magnesiumlegering (A7:s front är gjord av plast).

Sonys nya processormotor Bionz X lovar hastigheter som är upp till tre gånger snabbare än föregångaren och den har flera intressanta funktioner, inklusive en snabb autofokusalgoritm, vilken Sony hävdar är snabbare än motsvarigheter i digitala spegelreflexkameror.

På kamerans baksida sitter en lutningsbar skärm på tre tum, vilken får sällskap av en sökare på en halv tum. Sony har dock inte gjort skärmen tryckkänslig.

A7 finns tillgänglig att köpa antingen som enskilt hus, eller med ett kitobjektiv på 28-70 mm f/3,5-5,6, medan A7R endast säljs som enskilt hus. Kameran använder Sonys E-fattning, och fem nya objektiv med FE-fattning lanserades samtidigt som kameran. En adapter för Sonys objektiv med A-fattning finns tillgänglig separat, samt en adapter för Canon- och Nikon-objektiv.

Sony A7

Konstruktion och hantering

A7 och A7R ser likadana ut och är av samma storlek, samtidigt som hanteringen är nästintill identisk. Trots att kamerorna är större än Sonys andra kameror med E-fattning (NEX), vilka har sensorer i APS-C-storlek, kommer du troligen ganska snart att reagera på A7:s och A7R:s lilla storlek – speciellt med tanke på att de är utrustade med fullformatssensorer.

Men trots det erbjuds ett stabilt grepp som gör huset bekvämt att hålla under längre perioder. Designen är lite fyrkantig, vilket säkert kommer att tilltala många, dock inte alla. Trots att kameran inte är lika retrospektakulär som en Fujifilm-modell, är den ändå simplistiskt tilltalande.

Det finns ett tillfredställande antal rattar och knappar på kameran, vilket kommer tilltala entusiasterna som kameran riktar sig mot. Majoriteten av knapparna är grupperade till höger, vilket gör dem enkla att nå med tummen.

På kamerans ovansida finns en lägesratt där du kan växla mellan de olika fotograferingslägena som erbjuds, inklusive Bländar- och Slutartidsförval. Det finns även utrymme för upp till två grupper med anpassningsbara inställningar, vilket är användbart när du fotar i en särskild typ av förhållande, som svagt ljus.

Precis ovanför handgreppet sitter en inställningsratt som kan användas för att ändra slutartid eller bländare beroende på vilket läge du fotograferar i. På kamerans baksida, där tummen naturligt vilar, sitter en andra inställningsratt som du också kan använda för att ändra inställningar. Om du fotograferar i det helmanuella läget så använder du den främre ratten för bländare och den bakre för slutartiden.

En av de bästa sakerna med Sony-
kameror är de stora möjligheterna till anpassning som erbjuds. A7 och A7R erbjuder samma sak via tre knappar märkta ”c” (customisable). Men det stannar inte där: du kan även ändra funktionen på nästan alla andra knappar om du så vill. En snabbmeny, som du kommer åt genom att trycka på funktionsknappen är användbar när du vill komma åt vanliga inställningar, och även den är helt anpassningsbar.

A7 erbjuder en lutningsbar LCD-skärm. Trots att den inte är helt vridbar så är A7 och Sonys Alpha 99 SLT de enda fullformatskamerorna med utbytbara objektiv som erbjuder någon som helst form av rörliga skärmar. Tyvärr har Sony valt att inte göra skärmen tryckkänslig, vilket gör det krångligt att ändra AF-punkt: grundinställningen är att du måste trycka på c1-knappen på ovansidan och sedan använda pilarna för att flytta markeringen till rätt punkt.

Sony A7

Prestanda

A7 och A7R är två av de mest exalterande kamerorna som har lanserats på senare tid, och de representerar ett genuint steg framåt för den spegellösa världen. Vi hade stora förhoppningar för båda kamerorna, särskilt A7R som har högre upplösning, och vi blev definitivt inte besvikna på bilderna som någon av kamerorna producerar.

Båda kamerorna ger ganska lika resultat vad gäller färger, ljusmätning och vitbalans. Färgerna från båda kamerorna är starka, utan att de är för mättade. Du kan använda kreativa stilar för att justera färgerna i kameran – det är särskilt användbart för svartvita bilder om du öka livfullheten av någon anledning.

Om du använder kamerans kreativa stilar kan du fotografera i RAW-format och behålla en ”ren” version av bilden som du kan arbeta med senare. Tvärtom fungerar bildeffekterna, ett antal digitala filter, endast på JPEG-filer. Det är synd.

Generellt gör ljusmätningssystemen i A7-serien ett bra jobb när det är inställd på Multi. Du kan behöva ratta in viss exponeringskompensation när du fotograferar i områden med hög kontrast, eller om du fotograferar där det är väldigt mörkt. På liknande sätt klarar sig det automatiska vitbalanssystemet bra i de flesta situationer, men det är lite benäget att producera fel färger när du fotograferar under artificiellt ljus. I de fallen är det bra att växla till en bättre vitbalansinställning.

A7 kan köpas i paket tillsammans med 28-70 mm f/3,5-5,6 FE-objektivet. Det är ett hyfsat objektiv, men det är inte så bra som någon av kamerorna förtjänar.

Som vi trodde ligger den stora skillnaden mellan kamerorna i den höga upplösningen och A7R presterar bättre. Mängden detaljer som registreras är riktigt imponerande och kommer troligen tilltala de som vill ha bästa möjliga bildkvalitet, som landskapsfotografer. Men A7 med sina 24,3 MP är även den oerhört imponerande. Även om du väljer A7 är det värt att endast köpa kameran och sedan investera i 35 mm f/2,8 Zeiss FE-objektivet, vilket verkligen visar vad kamerornas sensorer är kapabla till.

Ytterligare en skillnad är autofokushastigheten, där A7R är något långsammare på grund av att den endast har ett kontrastdetekterande system. Sony hävdar att A7 har snabbare autofokushastigheter än andra fullformatskameror som Nikon D610 och Canon 6D. Det är kanske sant (men verkar inte så) i svagt ljus, eftersom ljusnivåerna hindrar autofokusen från att jaga fram och tillbaka, vilket får det att se bättre ut.

När det gäller brus presterar båda kamerorna bra. Brus börjar egentligen inte visa sig förrän vid runt ISO 1600, och börjar inte bli ett problem förrän vid ISO 6400 – och då endast när du granskar bilderna vid 100 procent för att leta efter problem. Bilderna är mer än acceptabla när de delas eller skrivs ut i A4-storlek eller mindre.

De största problemen med båda kamerorna är batterilivslängden. Du bör definitivt köpa minst ett extra batteri om du tänker använda kameran på en fotosejour som sträcker sig längre än en halv dag.

Omdöme

De båda nykomlingarna från Sony innebär en extremt spännande utveckling, särskilt för marknaden för spegellösa systemkameror. Det är rättvist att påstå att spegelreflextillverkarna kan börja bli lite oroliga för den här typen av utveckling, särskilt med tanke på att A7 och A7R är relativt billiga (jämfört med spegelreflexkameror med fullformatsensor).

Bildkvaliteten är i toppklass, speciellt när det gäller upplösningen från A7R. Färgerna är vackert livfulla, samtidigt som det är väldigt bra att kunna anpassa färgerna i kameran. Det står också klart att Sony har funderat på hur fotografer gillar att arbeta: mängden anpassningsmöjligheter är fantastiska.

Men det saknas inte problem, och vissa av de är större än andra. Batterilivslängden är dålig – minst sagt. Om du vill  vara ute en hel dag med kameran så räcker inte batteriet. Det gör det i princip nödvändigt att köpa extra batterier. Det är också synd att Sony har valt att inte inkludera en tryckkänslig skärm. När det är så svårt att ställa in AF-punkten som det är här hade en pekskärm gjort saker och ting mycket enklare och snabbare.

Därtill får vi konstatera att det här än så länge är ett förhållandevis outvecklat system: det finns bara ett fåtal tillhörande objektiv tillgängliga. Dock kan alla som har objektiv från Sony (A-fattning), Nikon eller Canon använda dessa via en adapter.

Annons

Skriv en kommentar

Kommentarer måste godkännas innan publicering. Din e-postadress visas aldrig. Fält markerade med * är obligatoriska.