Som sagt, jag har i stort sett hela mitt liv vart intresserad av undervattensvärldens skönhet.
Det ger mig både lugn samtidigt som det är både spännande och fascinerande.
Jag kan till exempel vara stressad en dag, mycket att stå i av olika anledningar men så fort jag kommer iväg på ett dyk eller då jag framförallt kommer ner under ytan så släpper all stress.
Det är bara jag, jag andas och lever, här och nu!
Så kan jag känna ibland och dykning är för mig en stor del av livet.
Men det är ju såklart inte hela sanningen, även om allt grundar sig på den känslan.
Eller rättare sagt det var nog mer så i början när jag började dyka.
Nu för tiden så har jag mycket mer i tankarna och även om jag njuter av varje minut så går stor tid åt att försöka ta en så bra bild som möjligt. Det kan vara allt från att finslipa någon teknik till att pröva något helt urflippat. Det finns egentligen (nästan) ingen gräns för vad man kan åstadkomma om man bara har lite fantasi.
1999 tog jag mitt dykcert med min fru. Hon dyker inte längre men jag har liksom fastnat kvar.
Har idag ca 300 dyk och det gick många år innan det tog fart för mig med dykningen.
Det är inte särskilt många dyk alls, men jag har förhoppningsvis många år kvar och man får vara nöjd med de luckor som går att lösa i vardagens eviga pussel.
Jag hyrde dykutrustning i början och det vart varken billigt eller ofta.
Idag har jag egen utrustning och dyker året om.
Min första kamera för just uv-foto köptes in 2006 och jag har bytt upp mig ett par gånger.
Sen 2013 så sitter jag på en fullutrustad systemkamera och idag dyker jag endast för att fotografera.
Eller fullutrustad..!? Äh, det finns alltid något som saknas eller som kan förbättras. ;)
Men allt handlar om jakten på den perfekta bilden. Och ju längre jag kommer desto svårare blir det.
Det är en stor utmaning, väldigt spännande och det är det som driver mig framåt.
Förra året 2016 var för mig ett rekordår då det gäller både dyk och resor. 76 dyk och 3 utlandsresor.
Bali, Gozo och Syd Korea.
Jag berättar mer om det en annan gång.
Nu kör vi några bilder i stället!
Det är bra min son och glädjer mig att du tycker så mycket om det hela. I går bastade vi som vanligt och din lillebror hade förberett en vak som Ove höll öppen. Försökte komma ner i den, men den var djupare än jag visste. Ner kom jag och hur kallt det var hann jag inte känna, mer bekymrad med att komma upp. Fick hjälp av Ove och det slutade med ett decimeterstort blåmärke på vänster lår samt ett par små på höger framben plus rivning av isen med blödning på samma ben. Kul att börja vår semesterresa med detta. Ove sa att jag får väl förklara det hela där nere, hoppas de förstår engelska, Nästa gång önskar jag mig en stege ner i vaken. Men, vi sov gott efter badet. Kram från mamma