Jag ser evigheten. Jag ser urtiden. Hon stirra tillbaka med sitt nakna, råa ansikte. Jag ser vad som stått långt innan jag föddes och vad som kommer fortsätta stå långt efter det att jag inte längre vandrar. Utan nåd, ty nåd har aldrig legat för henne. Jättar, vättar, skrymt och troll och alla enligt sägner…
Dagdrömmar och filosoferande
Natur, Poesi/Berättelse, Vy/utsikt
21 mar 2016