Pentax K-7

Systemkameror 7 Nov 2009
Pentax K-7
Pentax K-7

Pentax tog god tid på sig för att skapa en ersättare till entusiastmodellen K20D, men efter att ha skärskådat K-7 så inser man att det finns en anledning till den långa utvecklingstiden. Utvecklarna har nämligen gått igenom varje enskild detalj och faktiskt gjort om det mesta. Bland annat har man vidareutvecklat sökare och slutare, samt systemen för seriebildtagning, exponering, ljusmätning, bildstabilisering och autofokus. Två av nyheterna är ett HD-filmläge och en möjlighet att skapa HDR-bilder direkt i kameran.

Pentax K-7 innehåller en sensor på 14,6 megapixlar, en optisk bildstabilisator inbyggd i kamerahuset, och är även utrustad med en riktigt högupplöst 3-tumsskärm. Kameran är redo att ta den första bilden direkt efter att du vridit på strömreglaget. Blixtsnabb start är alltså bara förnamnet. Kamerans 11-punkters autofokus skötte sig mycket bra genom hela testet och låser föredömligt även under lite sämre ljusförhållanden.

I högsta upplösning erbjuder kameran en högsta seriebildtagningshastighet på 5,2 bilder per sekund upp till 40 bilder. Byter du istället till råformat så går bufferten ner till 15 bilder. Seriebildtagningsprestandan får alltså betecknas som mycket bra i sammanhanget.

Hantering och reglage
Kamerahuset är tillverkat i rostfritt stål, med ett chassi i magnesiumlegering. Det gör inte bara kameran stöttålig, utan ger även en lägre vikt. Trots det har kameran en förtroendeingivande vikt som ger en klar kvalitetskänsla. Kamerans grepp gör också att den ligger väldigt skönt i handen, även om du har lite större händer, och reglagen är distinkta. Något som Pentax verkar ha jobbat med en hel del är slutarljudet som nu är imponerande lågt.

Jag hade en hel del kritik mot K20D:s hantering där de viktigaste funktionerna nåddes via funktionsknappen på baksidan. Hanteringen hos K-7 är helt omgjord och den här gången har Pentax lagt till knappar som ger direktåtkomst till alla viktiga funktioner. På ovansidan strax bakom avtryckaren återfinns exempelvis knappar för inställning av exponeringskompensation och ISO-värde, och fyrvägskontrollen ger direktåtkomst till inställning av matningsmetod, vitbalans, blixtläge och bildton. I den sistnämnda kan du välja anpassade inställningar av bland annat färgmättnad, färgton, kontrast och skärpa.

Även den svampiga fyrvägskontrollen från 20D är ett minne blott. Nu är det knappar som ger en distinkt känsla som gäller.

På ovansidan sitter den robusta lägesväljaren och i mitten av ratten sitter en knapp. Du måste trycka på knappen för att kunna vrida på ratten. Det känns som en lite onödig försiktighetsåtgärd, samtidigt som det saktar ner bytet av lägen.

Precis som hos föregångaren kommer du åt inställningen av ljusmätningsmetod via ett reglage som sitter som en ring runt lägesväljaren.

Den optiska sökaren är förhållandevis ljusstark och ger 100 procents synfält, det ger plus. Ett lika stort synfält får du om du väljer att fotografera i kamerans Live-View-läge.

Hos K20D fick du lämna Live-View för att kameran skulle kunna autofokusera. I K-7 erbjuds även kontrastautofokus direkt i detta läget, vilket är mer praktiskt i många lägen. Ytterligare en nyhet är att ansiktsigenkänning erbjuds i Live View.

Pentax vill naturligtvis inte vara sämre än konkurrenterna i klassen utan erbjuder även ett HD-filmläge. Då filmar kameran i upplösningen 1280 x 720 med hastigheten 30 bilder per sekund. Värt att notera är att kameran även erbjuder filmning i det ovanliga formatet 1536 x 1024 samt det mindre formatet 640 x 416 i samma hastighet. Filformatet som gäller vid filmning är Motion JPEG, vilket skapar AVI-filer.

Precis som hos konkurrenterna i spegelreflexvärlden så är inte autofokus tillgängligt i filmläget, utan du får nöja dig med att använda autofokusen i live-view för att förfokusera och sedan starta filminspelningen. Under filmning är du alltså hänvisad till manuell fokusering.

Kamerans flikbaserade menysystem erbjuder förvisso massor av inställningsmöjligheter, men är ganska långsamt att navigera i. Lite irriterande är exempelvis att systemet alltid återgår till standardfliken när du trycker på menyknappen. Positivt är dock att menysystemet erbjuder hela 37 olika möjligheter till anpassning av funktioner och knappar.

En smart nyhet som nås via menysystemet är den inbyggda HDR-funktionen. Den tar tre bilder i följd (underexponerad, korrekt exponerad och överexponerad) och lägger sedan ihop bilderna till en enda. Resultatet blir en bild med extra stort dynamiskt omfång. Att ha tillgång till funktionen direkt i kameran gör att du slipper att i efterhand skapa HDR-bilden i Photoshop. Tyvärr fungerar funktionen bara med JPEG.

Kameran testades ihop med ett av de två objektiv som erbjuds i kit tillsammans med K-7. Båda objektiven har låg vikt, men det riktigt intressanta i sammanhanget är att de är väderskyddade. Det är högst ovanligt när det gäller just kitobjektiv. Intressant i sammanhanget är också att båda objektiven erbjuder det så kallade quick-shift-systemet, vilket innebär att det är möjligt att ställa om till manuellt fokus så snart motivet har fångats av autofokussensorn.

På den medföljande CD-skivan finns Pentax Digital Camera Utility 4. Efter att ha testat verktyget kan jag konstatera att Pentax har lagt in funktionerna från de tidigare enskilda programmen Photo Browser (för att titta på och hantera bilder) och Photo Laboratory (behandla RAW-filer) under ett och samma gränssnitt. Råfilshanteringsmöjligheterna är dock ganska grundläggande och gränssnittet lämnar en hel del i övrigt att önska vid en jämförelse med mer avancerade program, exempelvis Photoshop.

Pentax har även lagt till en möjlighet att hantera filmer tagna med kameran, men tyvärr får jag konstatera att Pentax Remote Assistant inte ingår i det nya programmet. Pentax har helt enkelt valt bort fjärrstyrd väderskydfotografering via datorn den här gången.

Bildkvalitet
En kamera i den här klassen måste prestera bra bilder även under lite knepigare situationer, och jag kan bara konstatera att Pentax K-7 lever upp till kraven. Ljusmätningssystemet med sina 77 mätzoner är en central del i framgångsreceptet och systemet levererar bra bilder även vid exempelvis infallande sidoljus.

Testets porträttbilder blev mycket skarpa, men först efter att jag ställt upp standardskärpeinställningen två steg. Det är för övrigt ett generellt tips för att du ska kunna utnyttja den här kamerans fulla potential. Samma sak gäller för standardmättnadsgraden som också är aningen för lågt ställd med standardinställningen (såvida du inte vill jobba en del med bildredigering själv).

En annan sak jag upptäckte vid porträttfotograferingen är att du får hålla koll på blixtintensiteten för att slippa utfrätta hudtoner.

18-55-mm-kitobjektivet ger en godkänd skärpa utan att utmärka sig på något sätt. Jag noterade dock en del kromatisk aberration i kontrastrika områden, samt något försämrad skärpa ut mot kanterna.

ISO-testet visar att kameran tar brusfria bilder upp till och med ISO 400. Vid ISO 800 noteras en svag förekomst av färgbrus, men det syns egentligen enbart vid 100 procents uppförstoring på en datorskärm och då främst i täckande mörka områden. Samtidigt börjar de allra minsta detaljerna att bli lite otydliga, men det är endast marginellt. Bruset ökar en aning vid ISO 1600, men det handlar mest om ”snällt” gråsvart brus som egentligen inte stör speciellt mycket. Ska du inte trycka bilderna i alltför stor storlek eller beskära hårt så går de utan problem att använda även så här långt upp i ISO-skalan. Vid ISO 3200 ökar det gråsvarta bruset ganska markant och en hel del detaljer försvinner. I ISO 6400-läget slutligen introduceras ytterligare en del färgbrus med detaljförlust som resultat. Det högsta ISO-läget bör med andra ord bara användas i yttersta nödfall.

Konkurrenter
Canon EOS 500D
Med EOS 500D har Canon uppdaterat sin entusiastmodell med de senaste funktionerna. En redan bra kamera har helt enkelt blivit ännu bättre. Trots den ökade upplösningen jämfört med företrädaren så har man dessutom lyckats upprätthålla en riktigt bra brusprestanda.

Nikon D90
Det är kul att fotografera med Nikon D90 och det beror bland annat på att kameran är mycket pålitlig. Dessutom är den mycket enkel att använda och erbjuder stora möjligheter till anpassning. Nikons live-view-läge har fått sig en välbehövlig upputsning och videofunktionen tillför ytterligare en dimension till spegelreflexvärlden.

Annons

Skriv en kommentar

Kommentarer måste godkännas innan publicering. Din e-postadress visas aldrig. Fält markerade med * är obligatoriska.