Pentax K-x

Systemkameror 17 Feb 2010

Pentax nya instegskamera passar nybörjaren, men i viss mån även entusiasten. Frågan är bara varför man valt bort autofokuspunkterna i sökaren även den här gången?

 

Pentax-K-x

 

Av Dietmar Heinrich

Det kan vara svårt att hålla koll på Pentax serie av digitala systemkameror. Det har under årens lopp varit så många små variationer på de existerande modellerna och de har i vissa lägen även överlappat varandra. Nya K-x reder dock ut ganska många frågetecken. Det här är Pentax helt nya instegsmodell bland systemkamerorna, fast priset och funktionerna gör att den egentligen placerar sig lite högre upp på stegen.
Nyckelfunktionerna inkluderar en ny sensor med 12,4-megapixels upplösning, samma processor som i storebror K-7, live-view med kontrast-AF (och ansiktsigenkänning), samt ett HD-filmläge (1 280 x 720) som spelar in med 24 bilder per sekund. Dessutom har Pentax gjort kameran strömsnålare än föregångaren K-m.

Medan de flesta enklare systemkameror harvar på med 3 bilder per sekund i seriebildtagningsläget, så erbjuder K-x 4,7 bilder per sekund. Du får dessutom ett autofokussystem med 11 punkter, inbyggd antiskakfunktion (och här är Pentax bäst), plus ett dammborttagningssystem med dammvarning som säger till när det finns skräp på sensorn, samt ett rengörningsprogram för att ta bort det.
Ovanligt nog drivs K-x av fyra AA-batterier istället för ett uppladdningsbart Lithium-Jon-batteri. Pentax hävdar att kameran klarar att ta 1 300 bilder med engångslithium-jon-batterier, och vår kamera tog ett par hundra bilder på en uppsättning alkaliska batterier och visade fortfarande full styrka vid slutet (den kom dock ner på rött under mer intensiv fotografering). När det här skrivs i början av december 2009 så har dessutom den första firmwareuppdateringen för K-x-modellen släppts (version 1.01), och den innehåller bland annat en mer tillförlitlig visning av batterinivån.

Pentax fortsätter att lägga till den typ av funktioner som inte skapar några rubriker, men som gör skillnad för dina bilder. Dynamiskt omfång är en av dessa. I de senaste modellerna har man inkluderat en funktion för bilder med extra dynamiskt omfång som selektivt justerar ISO-värdet direkt för olika delar av bilden, och det är mycket bättre än funktioner som justerar det hela i efterhand. Funktionen har nu utökats så att du kan öka detaljerna i högdagar eller skuggor oberoende av varandra. Och det fungerar faktiskt riktigt bra! Exempelvis visar JPEG-bilderna vissa detaljer som du tidigare har varit tvungen att fota i råbildsläget för att komma åt.
Det finns också ett speciellt HDR-läge som tar två olika exponeringar och smälter ihop dem direkt i kameran. Du behöver dock ett stativ för att vara säker på att de två bilderna passar ihop.

Objektiv
Två ganska vanliga problem hos digitala systemkameror (eller snarare deras objektiv) är viss förekomst av kromatisk aberration samt distorsion. Pentax 18-55mm-kitobjektiv har problem med båda, men K-x kan rätta till dem, och det gör kameran ganska bra. Den kan dock inte rätta till problemet med försämrad skärpa ut mot objektivets kanter. Därtill verkar objektivet vara en billigare variant av Pentax vanliga 18-55mm-objektiv (smc DA 18-55mm II), med ett plastigt bakre fäste och ingen avståndsskala på fokusringen. Jag har dessutom lite synpunkter på objektivets autofokusprestanda. För det första låter det mer som en kaffemal än ett objektiv. Det här är allvarligare än det kanske låter, eftersom det påverkar hela intrycket av kameran. Det kan få dig att tro att K-x är en något grovhuggen eller till och med gammaldags kamera, vilket absolut inte stämmer.
Men det riktigt stora problemet med den här kameran är att den, precis som K-m-modellen, inte visar några autofokuspunkter i sökaren. Under mitt test började jag fundera på varför Pentax satsat på ett avancerat 11-punkters autofokussystem och samtidigt låter användaren gå miste om information kring vilka detaljer som hamnar i fokus. Det här är ett riktigt stort feltänk som borde åtgärdats redan från början. K-m-modellen fick ju till på köpet utstå en ganska massiv kritik för just den här detaljen.
I vilket fall som helst kan jag bara konstatera att den nya placeringen av knappar och reglage är en total succé. Pentax har en gång för alla (tack och lov) övergett sin svampiga fyrvägskontroll till förmån för enstaka knappar, och med det interaktiva gränssnittet kan du välja en knapp för den inställning som du vill justera och sedan vrida på inställningsratten för att ändra inställningen.

Precis som tidigare systemkameror från Pentax så erbjuder den här kameran råbildsfotografering både i Pentax eget format PEF och i Adobes standardiserade råbildsformat DNG. Dessutom erbjuds en möjlighet att fotografera i JPEG och råbildsformat parallellt.

En titt i kamerans menysystem visar på hela 22 anpassningsbara inställningar vid sidan om kamerans standardinställningar. Bland de sistnämnda bör speciellt nämnas en möjlighet att välja olika bildstilar och anpassa bilderna med hjälp av olika digitalfilter. Cross processing-funktionen är extra trevlig i det här sammanhanget. Det handlar om en funktion vilken ger en effekt som kan liknas vid traditionellt filmbaserat vänddia. Det var en effekt som skapades genom medveten felaktig framkallning av filmen, och gav bilder med extra hög kontrast och felaktiga färger.

Bildkvalitet
Bildkvalitén är slående. Skärpan är vad du kan förvänta dig av en APS-C-sensor på 12 megapixlar och ett blygsamt objektiv, men färgerna och kontrasten är mycket bra i de flesta lägen. Det kan hända att du tycker att färgerna med standardinställningen är något för mättade, men om du är en före detta filmanvändare som saknar djupet och livfullheten i Velvia eller Sensia, då är det här som att hitta hem igen. Dessutom noterade jag speciellt vid fotografering inomhus att kamerans standardinställning i vissa fall tål en ökning av kontrastvärdet. Därtill missar den automatiska vitbalansinställningen tidvis i glödlampsljus, vilket resulterar i bilder som innehåller svaga gulstick.

ISO-testet visar att kameran tar i princip brusfria bilder upp till och med ISO 1600. I det läget finns det en ytterst svag antydan till brus i skuggområden och mörka täckande områden. Bruset är i det läget av det gråsvarta slaget och alltså inte speciellt störande. Vid ISO 3200 ökar bruset något vilket påverkar de allra minsta detaljerna. Om du inte förstorar bilden eller beskär den alldeles för mycket så påverkar dock inte bruset i någon större utsträckning. Mellan ISO 3200 och 6400 så sker en markant förändring. Då ökar nämligen bruset ganska mycket och en hel del detaljer försvinner på vägen. Notera dock att det fortfarande handlar om ”snällt” gråsvart brus som inte påverkar färgen i bilderna. Vid ISO 12 800 ökas bruset på ytterligare ganska kraftigt, men faktum är att även bilder i det läget hjälpligt går att använda i vissa fall. Med andra ord erbjuder den här kameran en ganska imponerande ISO-prestanda.

Kontakt: Focus Trading, www.focustrading.se

Konkurrenter

Nikon D5000
D5000 är en logisk utveckling av Nikons modellprogram, och därmed ett logiskt steg upp från instegsklassen. Nikon har petat in det mesta man kan vilja ha och har lyckats skapa en pålitlig kamera som dessutom är snabb i alla lägen.

Canon EOS 500D
Med EOS 500D har Canon uppdaterat sin entusiastmodell med de senaste funktionerna. En redan bra kamera har helt enkelt blivit ännu bättre. Trots den ökade upplösningen jämfört med företrädaren så har man dessutom lyckats upprätthålla en riktigt bra brusprestanda. Det tillsammans med den högupplösta skärmen och HD-filmläget gör det här till ett riktigt bra erbjudande i sitt segment.

Annons

Skriv en kommentar

Kommentarer måste godkännas innan publicering. Din e-postadress visas aldrig. Fält markerade med * är obligatoriska.