Samsung WB100 är en flexibel, välutrustad och användarvänlig kamera. Vi har dock synpunkter på bildkvaliteten i vissa lägen.
Av Dietmar Heinrich
Samsung WB100 är en ultrakompakt kamera som trots sitt lilla format, även erbjuder fullständiga manuella fotograferingslägen. Det var dock två andra saker jag reagerade på när jag tog kameran i min hand för första gången. För det första föll mina ögon på de två retroinspirerade analoga visarna på ovansidan. Den vänstra visar återstående batterikapacitet och den högra visar återstående utrymme på minneskortet. En prylnörd som jag kan inte stirra mig mätt på visarna som far upp i position så fort strömmen slås på, och sedan återgår till nolläge när strömmen stängs av. Det är inte bara snyggt, utan informationen blir dessutom överskådlig.
Den andra saken jag reagerar på är kamerans supertrevliga Amoled-skärm, som är ovanligt ljusstark och tydlig. Det sistnämnda beror till stor del på att skärmen är utrustad med inte mindre än 518 400 pixlar. Skärmen bygger på Amoled-teknik som inte bara drar mindre ström än traditionella LCD-skärmar eftersom de inte kräver bakgrundsbelysning, utan även är ljusstarkare. Dylika skärmar erbjuder dessutom helt fantastiska betraktningsvinklar åt alla håll. Helt plötsligt kan du låta massor av kompisar kolla in bilderna på skärmen utan att killen eller tjejen längst ut på hörnet behöver nöja sig med att titta på en svart sörja.
I övrigt kan nämnas att kameran är utrustad med ett 5x-zoomobjektiv på motsvarande 24-120 millimeter, en CCD på 12,2 megapixlar och en optisk bildstabilisator. Samsung WB100 är redo att ta den första bilden på strax under 1,5 sekunder efter att du tryckt på strömknappen, vilket får beskrivas som en godkänd starttid i sammanhanget. Kamerans autofokus är snabb under bra ljusförhållanden, och även när ljuset blir sämre så hänger fokussystemet med riktigt duktigt. En kraftig autofokuslampa är en viktig del i den framgången.
I högsta upplösning erbjuder Samsung WB100 en högsta seriebildtagningshastighet på cirka 1,1 bilder per sekund tills minneskortet är fullt. Bufferten är naturligtvis riktigt bra, även om det hade varit trevligt med lite högre hastighet. Det bör dock nämnas i sammanhanget att det går föredömligt snabbt att zooma från det yttersta vidvinkelläget till det yttersta teleläget. Zoomreglaget består dock av en platta som står ut vinkelrätt från kamerakroppen. Zoomning sker genom att vinkla plattan upp och ner och ergonomin i den lösningen hade kunnat vara bättre.
Hantering och reglage
Kamerans ovansida hyser lägesväljaren som bland annat erbjuder fullständiga manuella inställningsmöjligheter och ett anpassningsbart användarläge. Därtill erbjuds ett traditionellt autoläge, men även det ett smart autoläge som automatiskt väljer motivprogram beroende på fotograferingssituation. Det sistnämnda läget var riktigt duktigt på att gissa sig fram till rätt program under mina testrundor.
Fyrvägskontrollen ger direkt åtkomst till inställning av blixtläge, fokusläge inklusive manuellt fokus, självutlösare och skärmvisning.
En smart detalj är inställningsratten som sitter som en ring runt fyrvägskontrollen.
Ratten används bland annat för att ställa in bländare och slutare i de manuella fotograferingslägena, bläddra mellan tagna bilder i bildvisningsläget och för att fokusera i det manuella fokuseringsläget. Ratten används även för att navigera genom kamerans menysystem vilket också är värt en kommentar. Det handlar förvisso om ett traditionellt flikbaserat system, men Samsung har gett det ett modernt utseende och systemet fungerar klockrent ihop med fyrvägskontrollen och inställningsratten. Med ratten är nämligen navigering genom systemet en barnlek.
Under fyrvägskontrollen sitter funktionsknappen som tar dig till ett menysystem i vilket du bland annat kan ställa in exponeringskompensation, vitbalans, ISO-värde, ljusmätningsmetod och matningsmetod. Via knappen kommer du även åt inställningarna för kamerans ansiktsdetekteringsfunktion. Den erbjuder bland annat blinkoch leendedetektering, men även ett själporträttläge som genom ljudsignaler visar när ditt ansikte är centrerat i sökaren.
Kameran erbjuder videofilmning i HD-upplösning och med stereoljud. Det innebär i det här fallet en upplösning på 1 280 x 720 i hastigheten 30 bilder per sekund. Men ett lite störande moment i det sammanhanget är att kameran stänger av ljudinspelningen under zoomning. Den logiska förklaringen till det är naturligtvis att man inte ville få med ljudet från zoommotorn. Resultatet blir dock tyvärr bara konstigt då ljudet helt plötsligt försvinner för att lika plötsligt dyka upp igen.
Bildvisningsläget ger tillgång till en hel del redigeringsmöjligheter, exempelvis borttagning av röda ögon, kontrastoptimering och ansiktsretusch. Med den sistnämnda kan du retuschera skönhetsfläckar i motivens ansikten, och effektens styrka ställer du i tre steg via ett skjutreglage. Redigeringsfunktionen gör det även möjligt att beskära och skala ner bilder.
Bildkvalitet
Samsung WB100 tar bilder med klart balanserade färger, och det gäller överlag både inom- och utomhus. Som redan nämnts så visade den sig fungera klart godkänt även under lite sämre ljusförhållanden, vilket absolut inte är en självklarhet i den här kameraklassen. Dessutom bländade blixten ner snyggt vid porträttfotografering inomhus, vilket gjorde att vi undvek utfrätta hudtoner.
Ljusmätningssystemet visade sig dock aningen opålitligt både inom- och utomhus. Problemet noterades mest vid användning av flerzonsmätningen vilken skapade utfrätta himlar i en hel del utomhusbilder under testrundorna. Problem med flerzonsmätningen blev det även inomhus i vissa lägen då kameran skapade svagt underexponerade bilder.
En annan sak som noterades under testet är att kameran förvisso tar detaljrika bilder, men samtidigt har lite problem med kantskärpan. Det sistnämnda märks definitivt vid en uppförstoring till hundra procent på datorskärmen, men även vid lite mer modesta zoomningsnivåer.
Ett typiskt exempel på fenomenet är helsidesbilden som illustrerar den här artikeln. Notera att objekt i fjärran tenderar att bli ihopsmetade.
Brustestet visar att kameran tar brusfria bilder upp till och med ISO 200. Vid ISO 400 börjar detaljer försvinna och man märker att brusreduceringen börjar jobba en del i samband med att ”snällt” svartvitt brus uppblandat med färgbrus börjar dyka upp. Det går ut över kantskärpan och skapar en utsmetad effekt. Effekten märks extra tydligt i mörka täckande områden, eller områden med många detaljer i exempelvis översikts-/ landskapsbilder. Vid ISO 800 ökar det svartvita bruset en aning och ytterligare detaljer försvinner. Vid ISO 800 noteras dessutom att färgerna totalt förlorar en aning i mättnadsgrad. Rejält med detaljer har försvunnit vid ISO 1600 och markanta blåa och lila prickar syns främst i mörka områden och skuggområden. Vid ISO 3200 sänks bildupplösningen för att kameran ska kunna rädda bilderna. Du bör dock undvika detta ISO-värde in i det längsta.
Konkurrenter
Panasonic Lumix DMC-FX550
Det här är onekligen en perfekt kamera för den som är ute efter ett litet format i kombination med manuella inställningsmöjligheter. Prestandan får totalt klart godkänt och HD-filmläget är en klar bonus. Zoomning vid filmning hade dock varit önskvärt.
Fujifilm FinePix F200EXR
Fujifilm F200EXR är fullpackad med funktioner och finesser och filmsimuleringslägena Provia, Velvia och Astia levererar underbar färgåtergivning. Men Resolution Priority och High ISO & Low Noise-lägena visade sig vara lite av en besvikelse och brus är ett ofta återkommande problem. Kameran har många positiva sidor men den nya tekniken behöver mogna lite för att komma till sin fulla rätt.
