Man behöver inte vara en hjärnkirurg för att räkna ut varför Sony har lyckats så bra på systemkameramarknaden.
Företaget tillverkar kameror som är innovativa, funktionsspäckade och som presterar bra – och priserna är konkurrenskraftiga. Kameramodellsutbudet växte nyligen med tre nya modeller: Sony A230, Sony A330 och Sony A380.
Vi tittar närmare på mellanmodellen den här gången. Sony A330 har ett uppskattat marknadspris på 8 600 kronor med standardoptiken 18-55mm f/3,5-5,6. Om man ser till priset ligger kameran i ett väldigt tufft marknadssegment och måste verkligen vara bra för att locka potentiella köpare. Sony är stolta över sin snabba autofokus i Live View-läget om man ser till de lappar och klistermärken som man stöter på när man packar upp kameran, och de ska de vara. Ett reglage upptill på kameran byter mellan Live View och den optiska sökaren. Väljer man Live View dyker en bild upp på den högkvalitativa LCD-skärmen.
Det erbjuds tre visningsalternativ: en ren bild, en med live-histogram och en med kamerans inställningar. När man trycker lite på avtryckaren aktiveras autofokus och bilden blir skarp. Det är troligen det snabbaste och mest exakta AF-systemet i Live View-läge som finns idag. Och det är därför ett nöje att använda. T o m i dåligt ljus eller vid låga kontraster är autofokussystemet effektivt och aktiva punkter (eller punkt) lyser upp i grönt. Skärmen kan vridas för fotografering i höga eller låga vinklar and man får en rätt bra bild även betraktad från sidan. Tryck av och bilden tas. Det krävs ingen extra ”aktivitet” av kameran som med många andra systemkameror med Live View.
Live View-funktionen är självklart en av kamerans största säljargument, men det finns mycket mer. De inbyggda hjälpmenyerna riktar sig till nybörjare och guidar vid t ex val av olika exponeringslägen.
En annan finess som passar nya användare, men som får erfarna att småle lite, är den digitala telekon- vertern. Funktionen är ett inbyggt beskärningsverktyg tillgängligt i JPEG- och Live View-läge. Förstoringen är 1,4x eller 2x.
Fn-knappen
Mycket mer användbar är Fn (Functionknappen) som blir aktiv i lägena P, A, S och M. Tryck på den och du får upp sex alternativ som omfattar autofokusläge, ljusmätning, vitbalans, AF-område, optimering av dynamiskt omfång och kreativa inställningar. Det gör att du enkelt kan göra val som passar fotosituationen. Läget för optimering av dynamiskt omfång har tre val – av, standard och avancerat – och är användbart vi kontrastrika motiv.
Standard är ett bra normalläge, men Avancerat-läget imponerar rejält. I bakgrundsbelysta bilder lyfts skuggdetaljer fram effektivt utan att högdagrarna förloras särskilt mycket. Väl värt att använda. Samma sak kan man säga om de kreativa valen. De består av sju alternativ som ackompanjeras av förklarande hjälptexter, precis som det mesta i kameran. Det är här man kan justera färgåtergivningen och även välja svartvitt. Justeringarna slår bara igenom i JPEG-läget och i RAW kan man alltid använda originalbilden. Motsvarande justeringar av dynamiskt omfång och kreativ stil går också att göra med den medföljande Sony-programvaran. Exponeringssystemets prestanda var helt klart imponerande under vårt test. Kameran levererade fina exponeringar hela tiden och var dessutom svårt att lura. Bara i extrema ljussituationer fick vi ibland misslyckade bilder. Vid några tillfällen verkade det som om kameran underexponerade om man tittade på skärmen, men histogrammet avslöjade att fanns mycket information i hela tonomfånget. Det finns en exponeringsgafflingsfunktion, men den är begränsad till tre bilder med 0,3 eller 0,7 EV-steg. Vi hade gärna sett alternativen 0,5EV och 1EV istället.
SteadyShot
Att utvärdera den verkliga nyttan av kamerans inbyggda bildstabiliseringssystem är inte helt enkelt. Sony uppger mellan 2,5 och 3,5 steg med Super SteadyShot aktiverat, i teorin. Det betyder att man kan plåta i 1/25 sek eller 1/10 sek och få samma skarpa bilder som annars vid 1/125 sekund. I praktiken kan vi faktiskt också bekräfta dessa uppgifter. Vi fick t o m skarpa handhållna bilder så lågt ner som vid 1/6 sek – vid seriebildstagning av fyra bilder blev två skarpa. Ser man till bildkvaliteten visade det sig att kameran är mer än kapabel att producera bildfiler som lätt kan dras upp till A3 och t o m ännu större med bra resultat, särskilt vid ISO 400 eller lägre. Går man upp till ISO 1600 och 3200 blir bruset mer framträdande. Vi gjorde en jämförelse med bl a nya Pentax K-7 (en dyrare kamera) och A330 uppvisade då mer brus från ISO 800 och uppåt. Under det är emellertid bildkvaliteten jämförbar, vilket är ett gott betyg för A330.
Handhavandet är enkelt när kameran är inställd. Ögonaktiverad autofokus funkar i princip bra och tanken att kameran förbereder sig själv för bildtagning när den sätts till ögat är vettigt. Det är dock irriterande att AF aktiveras, till och från, också när man bär kameran runt nacken i remmen. Om du vill fånga snabba actionbilder bör farten i A330 räcka till hyfsat med sina 2,5 bilder/sekund. Med ett Sandisk Extreme 4GB kunde vi fånga hundra råbilder innan kameran visade minsta tendens till att sakta ner. Det finns ingen automatisk sensorrengöringsfunktion, det krävs att man går in i menyerna för att komma åt det läget. Kameran ger ifrån sig ett högfrekvent ljus och vibrerar kort vid ”städningen”. Det verkar funka bra, då de över 400 bilderna som togs vid testet var utan tecken på damm eller annan smuts.
Konkurrenter
Canon EOS 1000D
En utmärkt instegsmodell som är välbyggd, har många bra funktioner och är prissatt på ett attraktivt sätt.
Panasonic Lumix G1
Tack vare den innovativa designen utan spegel är G1 en mycket kompakt systemkamera. Den presterar också bra i de allra flesta situationer.
