Nikon D700

Alla normer måste brytas, och i det här fallet är det Nikon som tar sig an uppgiften. Fullformatskameror är normalt sett mer populära hos studio- och landskapsfotografer, medan APS-Cbaserade kameror är bättre anpassade för sport och djurliv. D700 är dock mer av en kompromiss. Visst, du får alla vidvinkelfördelar för landskap och kort skärpedjup för porträtt, men bildupplösningen halkar efter med futtiga 12,1 megapixlar – bara ungefär hälften jämfört med konkurrenterna. Men, dess seriebildtagningsläge som klarar 5 b/s är det snabbaste på marknaden, och du kan utöka hastigheten till 8 b/s genom att sätta på ett extra MB-D10- batterigrepp.

D700 är det perfekta steget upp till fullformat för ägare till D300 eller D300s, som kan använda samma batterigrepp och extra batterier som de redan har. Dessutom är placeringen av kontrollknappar och rattar i stort sett identiskt. Den tydligaste skillnaden är att den andra LCD-skärmen på ovansidan är något mindre och saknar en del av informationen som visas på APS-C-kamerornas skärmar, även om den stora LCD-skärmen på baksidan har en interaktiv infoskärm, som på D300s.

Själva LCD-skärmen är överdrivet ljus i originalinställningen, så när du granskar foton kan de verka överexponerade när de i själva verket inte är det. Denna defekt är lätt att åtgärda genom att skruva ner ljusstyrkan på till -2 eller -3 i menyn. Det är absolut värt att göra, speciellt för porträtt, då hudtoner som annars ser livfulla och vackra ut på LCDn kommer att se matta ut när du laddat över dina bilder.

Nikonanvändare som tar steget upp till fullformat kan också dra fördel av DX-läget som finns på D700, vilket gör att du kan använda DX (APS-Cspecifika) Nikonobjektiv, även om den maximala bildupplösningen reduceras till 5,1 megapixlar. Det är inte perfekt, men det är fortfarande en bonus jämfört med Canon 5D Mark II.

Otrolig AF

När det blir svårt, visar D700 verkligen sitt rätta jag. Där Canons och Sonys kameror har ett niopunkts AF-system (om än dock med extra ”assisterande” AF-punkter) och bara en sensor av korstyp i mitten, har D700 ett mäktigt 52-punkts AF-system med 15 sensorer av korstyp, kopplade till ett lysande 3D-spårningssystem som är supersnabbt och ofelbart exakt för rörliga objekt.

På samma sätt var Nikons 3D Colour Matrix II-ljusmätningssystem bäst på att få till en korrekt exponering under riktigt knepiga ljusförhållanden. Än bättre är att mätsystemet harmonierar superbt med kamerans Active D-Lighting-funktion som tämjer högdagrar samtidigt som det förbättrar skuggor för att ge en vackert balanserad exponering. Kameran erbjuder ett högt, normalt och lågt alternativ för Active D-Lighting, men det automatiska läget fungerar perfekt praktiskt taget varje gång.

Med så mycket som är genuint imponerande är det frustrerande att Nikon inte gör någon fullformatskamera med högre upplösning, bortsett från D3x, som kostar 64 000 kronor. Det finns åtminstone något positivt med de relativt låga 12,1 megapixlar som erbjuds, vilket visar sig under sämre ljusförhållanden. Du kan verkligen pressa ISO-inställningarna och fortfarande få underbart jämna, och brusfria resultat utan att behöva ta hjälp av blixten. Och när du fotar utomhus och behöver lite upplättningsblixt för soliga dagsporträtt kan D700 hjälpa dig med det också, då det är den enda kameran i klassen som har en inbyggd blixt. Det kommer aldrig att bli lika bra som att använda en riktig blixt, men det är bättre än ingenting.

Under den slitstarka magnesiumlegeringen, med massor av regnsäkra tätningar, finns den gamla vanliga uppsättningen av Nikons anpassningsbara finesser. Menysystemet för foto och anpassade inställningar är nästan ändlöst, med möjlighet att tilldela fyra banker med anpassade inställningslägen som du kan namnge för att lätt hitta i framtiden och aktivera dem med ett par knapptryck. Det finns också en anpassningsbar My Menu-skärm som du kan tilldela vanligt använda inställningar. Allt som allt är D700 en utomordentligt mångsidig fullformatskamera, inifrån och ut.