Nikon P100 – Det ligger i detaljerna

Superzoomkameran Nikon CoolPix P100 imponerade en hel del under mitt test som genomfördes under ett par varma sommarveckor på östkusten. Kameran är utrustad med en CMOS-sensor vilket bland annat resulterar i en smått galen högsta seriebildtagningsprestanda på hela 10 bilder per sekund upp till sex bilder. Vill du öka bufferten till 200 bilder istället så sänks hastigheten till 2,8 bilder per sekund, men det är fortfarande klart godkänt.
Totalt sett så är det dock smådetaljerna som imponerar allra mest hos den här kameran. Det finns nämligen två detaljer som förvisso ligger mest på det psykologiska planet, men som ändå är av stor vikt för helhetsintrycket. Det ena är hur snabbt bilden tas efter att du tryckt på avtryckaren. Rent tekniskt så talar man i det läget om den så kallade slutarfördröjningen, men hos kompaktkameror som använder inspelade slutarljud så blir man många gånger lurad. Ibland är ljudet nämligen inte synkat med den faktiska processen inne i kameran. Det här måste Nikon-teknikerna ha tänkt extra mycket på när de skapade P100. Den upplevda och faktiska slutarfördröjningen synkar, och bilderna tas rappt även under lite sämre ljusförhållanden.
Den andra saken jag reagerade på är kamerans förtroendeingivande tyngd. Kompaktkameror har vanligtvis skal i plast och är därför ganska lätta. P100 har också ett skal i plats, men väger nästan ett halvt kilo.
Hur testet gick i övrigt kan du läsa om i DigitalFoto nummer 9-2010 som når tidningshyllorna den 10 augusti. …prenumeranter kan läsa redan den 6:e.