TTL? Synk på bakre ridån? Ledtal? Här sprider vi lite ljus över den förvillande
blixtvärlden
Ibland åker den inbyggda blixten upp och ibland inte. Varför?
När du använder det helautomatiska ‘gröna’ läget kommer den inbyggda blixten aktiveras automatiskt när ljusnivåerna är låga. Men i de avancerade P-, A-, S- och M-lägena kan du när som helst ta fram den manuellt genom att trycka på knappen markerad med en blixtsymbol. Det här är användbart när du behöver lite extra ljus, till exempel för att ljusa upp ett utomhusporträtt. Tänk bara på att du måste hålla en slutartid som inte är kortare än blixtens maximala synktid.
Maximal synktid?
Trots att ljuset från blixten skickas ut väldigt snabbt kan du inte fritt välja den kortaste slutartiden kameran har att erbjuda när du använder blixt. Det beror på hur de två “slutarridåerna” i en typisk systemkamera fungerar. De öppnas och stängs för att låta bildsensorn exponeras för ljus. När du trycker ner avtryckaren åker spegeln upp och den första ridån öppnas och låter ljus träffa sensorn. Det här följs av den andra ridån, vilken stängs över sensorn för att avsluta exponeringen.
Vid väldigt korta slutartider börjar den andra ridån att stängas innan den första har öppnats klart – bilden tas alltså genom en glipa som snabbt förflyttar sig. Eftersom ljuset från blixten är endast syns under en kort stund skulle den endast registreras på den lilla del av sensorn som är öppen för ljus och exponeringen skulle därför bli ojämn över bilden.
Blixtens synktid är den snabbaste slutartiden där slutaren är helt öppen och därmed ser till att -exponeringen är jämn över hela bilden. Historiskt sett har detta varit 1/60 sekund, men många tillverkade idag drar fördel av att blixten finns under extremt kort
tid och erbjuder synkhastigheter
på 1/250 eller 1/500 sek.
Jag har hört att den inbyggda blixten alltid ska vara sista utvägen. Är det så?
Både ja och nej. Problemet är att den lilla storleken och positionen på kameran innebär att ljuset den producerar är direkt och hårt. Andra begränsningar inkluderar risken för röda ögon på grund av att blixten är nära objektivet och det faktum att du måste befinna dig ganska nära motiv-et, eftersom Ledtalet i en inbyggd blixt jämförelsevis är ganska lågt.
Vad är ett Ledtal?
Ledtalet är ett mått på den maximala ljuseffekten i en inbyggd eller extern blixt – ju högre tal, desto kraftfullare blixt. Ledtal = avstånd x f/tal vid ISO100. Vi vet – det låter krångligt igen! Att ha koll på Led-talet är användbart när du fotar med manuell blixt, eftersom det hjälper dig att kalkylera vilken bländare du behöver ställa in eller avståndet du behöver mellan blixt och motiv för att få en bra exponering. Idag kan dock exponeringen skötas automatiskt av TTL-mätning.
TTL-mätning? Nu börjar det verkligen bli krångligt…
TTL-mätning – eller Through the Lens (“genom objektivet”) – gör saker och ting enklare! De senaste “intelligenta” versionerna, så som iTTL på Nikon och E-TTL på Canon fyrar av en eller flera korta blixtar eller “förblixtar” innan den huvudsakliga blixten. Kamera registrerar mängden ljus som kommer tillbaka genom objektivet (därav namnet) och räknar sedan ut den mängd ljus som behöver pumpas ut i den “stora” blixten.
Men precis som med en vanlig ljusmätning kan den luras av mörka, ljusa eller reflekterande bakgrunder och du kan behöva justera blixtexponeringen för att kompensera.
Hur ändrar jag TTL-exponeringen?
Kameran kommer automatiskt kontrollera blixtens exponering för konsekventa resultat i TTL-läge, oberoende av vilken bländare, ISO och slutartid, så länge den är längre än blixtens synktid, du väljer. Det gäller så klart så länge blixten har kraft nog att nå motivet. Om du står för långt borta kommer motivet bli för mörkt och då måste du gå närmare, välja en större bländare och/eller öka ISO:n.
Om du vill finjustera blixtexponeringen gör du det lättast genom att använda blixtens Exponeringskompensation. Leta efter en knapp markerad med enblixt och ‘+/-’. Se föregående sida för alternativa sätt till hur du kontrollerar intensiteten på din blixt.
Så här synkar du
Slow Sync är användbart när du fotar i svagt ljus, då det låter långa exponeringar kombineras med en kort blixt. Synk på bakre ridån låter dig fyra av blixten i slutet av exponeringen istället för i början.
Normal blixt
Automatiska kameralägen har en synktid på 1/60 sek som standard, vilket är för kort för att släppa in tillräckligt ljus i mörker.
Slow Sync-blixt
Genom att använda Slow Sync kan en längre exponering användas för att släppa in mer naturligt ljus. Använd även stativ.
Synk på främre ridån
Med långa exponeringar kommer motivrörelser efter att blixten slagit visa sig som ett spår framför dem. Det ser då ut som att de åker baklänges.
Synk på bakre ridån
Resultaten blir naturligare, men det är svårare att förutse var motivet kommer befinna sig när blixten slår i slutet av exponeringen.
(Den kompletta artikeln hittar du i DigitalFoto 3-2013)
