Här är del två i vår artikelserie om komposition. Den här gången inriktar vi oss på den viktiga tredjedelsregeln, men även på hur du kan utnyttja förgrunden till din fördel.
Tredjedelsregeln
Om du vill skapa en balanserat komposition som är behaglig att titta på är det bra att följa tredjedelsregeln. Den här gamla kompositionsregeln användes först av konstnärer, men fungerar precis lika bra inom fotografin, och ger en väldigt användbar plattform som du kan komponera dina bilder på.
För att använda tredjedelsregeln delar du in kamerans sökare i ett rutnät med nio lika stora rektanglar med hjälp av två tänkta horisontella och två vertikala linjer. Det kan hända att du kan kalla fram ett sådant rutnät i din kamera, vilket i det läget är en stor bonus. Hur som helst så delar rutnätet in bilden i tre horisontella band och tre vertikala kolumner, och både linjerna och skärningspunkterna i rutnätet kan användas för att placera viktiga delar av motivet rätt.
Om exempelvis din komposition har en fokuspunkt – en lada på ett fält, en båt i en sjö, ett träd på en kulle – så kan du placera den på någon av de fyra skärningspunkterna, vilket i de flesta fall (inte alla) visuellt blir mycket bättre än om du placerar den i mitten av bilden. Men i landskapsbilder är det bäst att lägga fokuspunkten uppe till höger, eftersom ögat tenderar att skanna bilden nerifrån vänster och upp till höger, eller höger till vänster. Så om du placerar fokuspunkten långt till höger och mot översidan av bilden kommer ögat ta in större delen av scenen innan det kommer dit. Men om du exempekvis fotar någon som går längs med en strand är det bättre att använda en punkt nere till höger, speciellt om det finns en intressant himmel att inludera i bilden.
Men du behöver inte begränsa tredjedelsregeln till landskapsbilder. När du till exempel fotar porträtt kan du komponera bilden så att modellens ögon eller huvud är positionerade på någon av de korsande punkterna. Samma sak gäller närbilder, arkitektur, action, stilleben, och till och med abstrakter.
Linjerna som skapas av rutnätet kan även användas för att skapa en balans i kompositionen. Det är till exempel ibland frestande att placera horisonten så att den går genom mitten av bilden, men det är oftast bättre att placera den en tredjedel från toppen så att du lägger fokus på förgrunden, eller en tredjedel från botten så att du lägger fokus på himmelen. Samma sak gäller med andra naturliga eller tänkta linjer i ett motiv. De vertikala linjerna har ett liknande syfte när det kommer till att placera vertikala detaljer. Om det till exempel finns ett träd eller en person i förgrunden placerar du dem vid den högra linjen så att ögat skannar igenom hela bilden innan det når det.
Ofta kommer du att märka att du använder tredjedelsregeln på flera sätt i samma komposition – för att positionera horisonten och fokuspunkten, eller för att positionera flera fokuspunkter i bilden. Du bör aldrig tvinga dina kompositioner till att följa några regler, men om det fungerar, varför inte testa? Till en början måste du tänka på vad du gör, men efter ett tag sker det instinktivt och du kommer att komponera på det här sättet helt naturligt. Det fungerar inte alltid, men du kommer snart se vad som fungerar och vad som inte gör det. och rätta dig efter det.
Intressant förgrund
Ett av de viktigaste elementen du kan utnyttja för att skapa en dynamisk komposition är förgrunden – området som ligger närmast kameran.
En intressant förgrund är användbar av olika anledningar. Först och främst kommer en stark förgrund att ge en stark känsla av avstånd, djup och skala tack vare effekterna från perspektivet, samt ge en bra ingång till kompositionen från vilken betraktarens öga kan ta sig upp genom bilden och till bakgrunden på ett naturligt sätt. För det andra innehåller förgrunden mer information än resten av bilden och det som är nära kameran påverkas inte av dis eller dimma, till skillnad från objekten längre bort – och det är en fördel när du fotar landskap.
Styrkan i förgrunden kontrolleras i huvudsak av valet av objektiv – ju vidare objektivet är desto mer förgrund kan du inkludera. Vidvinkelobjektiv på runt 15-18 mm (24-28 mm i fullformat) är perfekta eftersom de är vida nog att inkludera mycket förgrund, men inte så vida att resten av landskapet försvinner i bakgrunden. Om du går vidare ner till 10 mm (16 mm i fullformat) kan du skapa otroligt kraftfulla och närgångna bilder, men du behöver gå nära förgrunden annars kommer kompositionen inte bli bra. Även att komponera i porträttformat låter dig inkludera mer av förgrunden vertikalt, och det kan göra en stor skillnad i hur slagkraftig bilden blir, speciellt när förgrundsdetaljerna formar vertikala linjer.
Så vad kan användas för en intressant förgrund? Egentligen allt – stenar, floder, murar, grindar, staket, träd, reflektioner, blommor och människor. Detaljer och element som skapar naturliga eller tänkta linjer fungerar bäst eftersom de leder in betraktarens öga i bilden
Det viktiga att komma ihåg – särskilt när du fotar landskap med ett vidvinkelobjektiv – är att förgrunden måste vara intressant, annars kommer du att få problem med att behålla betraktarens intresse. Av samma orsak bör du undvika förgrunder som är för röriga, annars tar de fokus från resten av motivet.
Till sists vill du vanligtvis få hela motivet i skarp fokus och när du inkluderar en nära förgrund kräver det noggrannhet. Hyperfokalfokusering är det bästa sättet för att maximera skärpedjupet utan att du måste blända ner till den minsta bländaren. Ta en titt online om du inte vet hur det fungerar, men i grund och botten involverar det att du fokuserar på ett specifikt avstånd för att maximera skärpedjupet för var brännvidd och bländare. Om du till exempel bländar ner till f/11 är det följande hyperfokalavstånd för olika brännvidder som gäller:
Kameror med APS-C-sensor:
För 10 mm: 0,5 m, För 12 mm: 0,7 m,
För 16 mm: 1,2 m, För 20 mm: 1,8 m,
För 24 mm: 2,5 m. För 28 mm: 3,5 m
Fullformatskameror:
För 16 mm: 0,7 m, För 20 mm: 1,1 m,
För 24 mm: 1,6 m, För 28 mm: 2,2 m,
För 35 mm: 3,5 m
Om du fokuserar på avståndet som är specifierat ovan för en särskild brännvidd, och ställer in bländaren på f/11, kommer skärpedjupet att förlängas från hälften av det avståndet till oändligheten. Hur enkelt som helst!
