Här är del tre i vår artikelserie om komposition. Den här gången tar vi oss bland annat en titt på kreativ fokusering, placering, och inramning
Kreativ fokusering
Trots att vi ofta brukar fokusera på ett traditionellt sätt – liten bländare för att få ett långt skärpedjup när vi fotar landskap, eller en stor bländare för att göra bakgrunden oskarp vid porträttfotografering – kan fokusen användas på ett mycket mer kreativt och ovanligt sätt.
Istället för att fokusera på ditt huvudmotiv kan du till exempel fokusera på den omedelbara förgrunden och fota med en stor bländare så att skärpedjupet reduceras och den del vi förväntade oss vara skarp blir oskarp. Testa samma sak, men fokusera på bakgrunden så att den blir skarp och allt framför den är oskarpt. Eller varför inte göra objektivet ofokuserat så att allt blir ofokuserat och gör det omöjligt att avgöra vad motivet egentligen föreställer.
Oskarpa områden kan användas för att leda ögat till huvudmotivet, vilket är skarpt, genom att få det att sticka ut. Med den här tekniken använder du ditt objektiv med dess största bländare så att skärpedjupet blir väldigt kort och bara ett smalt band av skarp fokus finns. Testa detta när du tar närbilder av blommor genom att ställa in makroobjektivet på den största bländaren och fokusera sedan noga på ett område. I en landskapsbild kan du testa att använda en telezoom för att fokusera på någonting längre bort, som ett träd eller en häst på ett fält, och så göra förgrunden oskarp. Den här effekten fungerar bra i motljus där färgerna är dämpade och bilden blir full av atmosfär. Den här tekniken är också bra för stilleben eller objekt som ligger ner, som en gitarr, och fotas från en vinkel så att när du fokuserar på ett område så åker resten gradvis bort från fokus.
Du kan använda samma princip vid porträttfotografering genom att placera en person nära kameran och en annan längre bort och sedan fokusera på den i bakgrunden så att den närmast kameran är oskarp. Eller, istället för en andra person kan du stå nära exempelvis en lampa eller en dörr så att de försvinner ur fokus när du fokuserar på ditt huvudmotiv.
Placering
De allra flesta bilder tas med kameran i ögonnivå och det är inget fel med det – det ger oss en realistisk bild av verkligheten. Men realistiskt innebär inte nödvändigtvis intressant, och genom att medvetet ändra kamerans position kan du göra dina bilder både överraskande och dramatiska.
Fotar du från en lägre vinkel med ett vidvinkelobjektiv får du in mer förvrängningar, där saker nära kameran kommer att dominera kompositionen och vertikaler kommer att sammanstrål kraftigt. Eftersom du tvingas titta uppåt kan du också göra himmelen till en större del av kompositionen – den blir helt enkelt bakgrunden. Testa att fota med kameran bara ett tiotal centimeter ovanför marken – fota i blindo, kontrollera bilden och testa igen om resultatet inte blev bra. Fler och fler kameror är utrustade med vridbara skärmar så att du kan fota från ovanliga vinklar, men justera skärmen så att du kan se vad du får och på så sätt ha kontroll över kompositionen.
Håller du kameran högt får du ett fascinerande fågelperspektiv över världen – du kan ta fantastiska bilder från höga byggnader där du ser ner mot gatan. Använd ett vidvinkelobjektiv så att du kan inkludera horisonten, eller en telezoom för att komma nära detaljerna långt där nere. Befinner du dig närmare marken är det alltid värt att utforska en scen eller ett objekt från flera olika vinklar innan du bestämmer dig för en. Det beror på att en liten förändring av kameravinkeln kan göra stor skillnad i den färdiga kompositionen, speciellt när du fotar med ett vidvinkelobjektiv. Till och med att böja knäna kan ändra bildens dynamik helt och hållet, och fotar du från en mur får du en mer upphöjd synvinkel.
Rama in
Ett annat användbart sätt för att skapa en intressant komposition är att rama in ett motiv eller en scen med någonting som finns nära kameran, som hängande grenar, en öppning mellan två trädstammar, ett fönster eller en dörr, en grottöppning…
En omedelbar fördel med detta är att ramen hjälper till att leda ögat mot den viktigaste delen i bilden. Ramar kan också användas för att gömma oönskade detaljer, som vägskyltar eller parkerade bilar, och för att fylla upp oönskat utrymme, som en tråkig himmel.
Vidvinkelobjektiv är perfekta för att förstärka ramar, eftersom du kan få lämpliga objekt att verkar närmare, och kontrollera hur mycket av kompositionen det tar upp genom att finjustera var du står. Om du exempelvis står under ett träd kommer grenarna att rama in ovansidan av bilden, medan ovansidan och sidorna kommer att ramas in om du står i en valvgång.
En liten bländare, som f/11 eller f/16 kommer att ge tillräckligt med skärpedjup för att få med huvudmotivet och bakgrunden i fokus – speciellt om du använder hyperfokalfokusering för att maximera skärpedjupet.
Om solen står var som helst förutom direkt bakom kameran kommer även ramen befinna sig i skugga och visa sig som en silhuett, eller halvsilhuett. Det kan förstärka effekten av ramen ytterligare, men du måste vara försiktig när du avgör rätt exponering eftersom skuggas som skapas av ramen kan lura kamerans ljusmätningssystem till att överexponera – att reducera exponeringen med ett tredjedels eller två tredjedelars steg bör lösa problemet.
Krångla inte till det!
En regel som oftast gäller är att hålla det hela enkelt. Röriga kompositioner leder till att det blir för mycket för sinnena att ta in, och istället för att behålla betraktarens intresse blir allt bara förvirrat. Men när du väl börjar ta bort onödiga detaljer och element kommer du snabbt att se hur lite som egentligen krävs för att skapa ett fotografiskt mästerverk – och hur många möjligheter det finns till att producera minimalistiska kompositioner.
Att fota i dis eller dimma kan hjälpa till med detta eftersom scenen då förenklas, små detaljer går förlorade och landskapet tar sig an en minimalistisk form. Vardagliga saker som lampposter, träd och telefonstoplar som kikar fram ur dimman fungerar mycket bra. Fota dock inte för många – det räcker med en!
Broar, vägar, stigar och staket fungerar också bra eftersom de sakta försvinner bort, vilket får betraktaren att vilja ha mer. Samma sak gäller sjöar, floder och dammar. I dis eller dimma ligger strandbanken ofta gömd. Grått vatten blands med grå dimma och öar ser ut att flyta på ett hav av ingenting.
Där naturen inte förenklar scenen åt dig får du rikta in dig på utvalda områden och ta bort allt som gör kompositionen för komplicerad. Ju längre brännvidd du använder, desto mindre bildvinkel får du så att du kan bli mer selektiv.
När det gäller motiven fungerar det mesta med den här tekniken. Arkitektur är en bra start, speciellt modern arkitektur, eftersom den brukar vara minimalistisk och full av former.
Ute på landet är vatten alltid en vinnare, speciellt när det är lugnt och reflekterande. Du kan hitta oändliga mängder bilder i själva vattnet, men det skapar också en enkel bagrund mot vilken du kan fånga stenar, träd och båtar. Leta också efter bryggor, pirer, vågbrytare och bojar – enskilda, stora, element som omges av öppet vatten och himmel. För en ännu enklare form kan du testa att sätta fast ett tiostegs gråfilter och använda en lång exponering för att göra rörelserna i vattnet och himmelen oskarpa.
