Som att kliva ned i Underjorden där solen sällan når och där annat istället glimmar, om du vet hur du ska titta.
Ett hål i bergväggen. In i historien. Förbi gamla masugnar och nedrasade gamla smedjor där bara stengrunden finns kvar.
Här mötte jag dem. Isvättarna. De kikade nyfiken på mig, trygga i antalet och i sin lokalkännedom.
Jag vet inte om jag eller vättarna var nyfiknast.
Skiffret har med tiden fått fler än bara den svarta färgen. Vatten och med det, olika typer av mineraler har sipprat genom jord och berg, genom dess kapillärer och hamnat här. Det är vackert.
Man tror att sten är kompakt och omöjligt att tränga igenom. Att det måste nötas ned. Men tänk vad Tiden kan åstadkomma.
- Skiffergrottor, Hunne och Halleberg
